Fyfan - är allt jag har att säga.
Och det är det sista jag säger också.
Allting står mig upp i halsen och snart spyr jag på allt.

Gud,så misslyckat försök .Så misslyckad.
Hejdå lilla patetiska blogg.

Livet som 15åring rullar på.
Känns lite som att jag har för mycket godis att äta på för lite tid.
Fattar ni att jag har mycket då ?

Nu ska jag äta tills jag rullar fram.
Det eeenda rätta.

HEJ DÅ

Vet ni?
Det är min födelsedag om bara några minuter.
Jag tänkte börja fira med att vara lite extra glad redan då,försöka sova lite och vara extra glad imorgon också.
Men tills dess så ska jag röja undan lite på min säng så att jag får plats och så ska jag deppa lite.
Inte för att det behövs utan mer för att vara lite snäll mot mig själv.
Ett jävla jobb att bryta den vanan.
Louise = 15 = ny start = glad

Jag är inte speciellt öppen för era åsikter.
Men ett grattis hade kanske inte suttit fel.


Åh gud,en bild från när jag fyllde 13.

HOJ !

Jag lever faktiskt,till en viss del.
Påtal om att leva så har jag snart gjort det i femton hela år,galen banan asså.
Annars så lever jag väll mest livet, tar det lugnt och sånt.
Bråkar med min ångest och försökert kämpa mig upp varje morgon,går helt ok.

Näe,jag jobbar med att sortera lite i mitt liv,planera lite och sånt.
Det blir hejdå till bloggen alltså.
Inga kommentarer på hur det går......

Nu så ska jag städa lite,så att jag kan flytta in i mitt rum igen.
Studsmattan i all ära, och mina vänners hem är det heller inget fel på.
Men jag måste få bort lite saker så att jag kan röra mig här och dammsuga upp lite smuts så att jag kan andas för just nu är det en gigantiskt katastrof allting.

Just det,jag hade galnaste släkten i kyrkan också.
Fina människor som nog till och med tycker om mig.
Så jag passar på att tacka er åter igen om ni läser detta.


PS : Jag saknar dig morfar. Så mycket att jag nästan kunde se dig sitta där på bänken i kyrkan.
Blä på allt som hindrade dig från att göra det.

Mitt första inlägg som konfirmerad.
GÖTT !

Känner att det inte går så bra för mig.....

Har dock fixat kläder och shiet till konfirmationen i sista sekund,hoppas jag.
Att jag sedan inte kan låtarna vi ska sjunga hör väll inte riktigt till.
Lite synd sådär är jag nog tvingas stå längst fram med käften tryckt mot micken,hemska tanke....
Så jag kommer dela ut öronproppar innan och efter är det kakförsäljning som gäller .

Nu : städa hela natten.
"bor man i en svinstia,så är man ett svin"

VI SES !

Jag sitter ensam hemma denna fina kväll.
Veckan har varit grym och det är nästan så att jag vill gråta lite tårar över att min prao är slut.
Ni kan inte ana min lycka igår,och hur jag skuttade hem . Inom mig skrek det "JAG LYCKADES", för det var precis vad jag gjorde.
Den där vinnarkänslan som jag har saknat,fick jag nu smaka på. Bristen på känslan av att jag duger drog ner mig ju, så jag behövde detta.
Jag tror inte ni fattar hur glad jag blev. Inte bara att jag hade energin och viljan till att stiga upp varje dag,utan att sedan få det bekräftat på papper.Toppbetyg,possitiva ord och mitt namn högst upp.

Alla kramar och pussar(?!) från alla fina barn,hur de sa att jag inte skulle gå,att det inte ville släppa mig. Bad mig att bara stanna eeeeen vecka till , det kändes liksom i hjärtat.
Jag har varit totalt slutkörd, somnat på soffan så fort jag kom innan för dörren,sedan vaknat,ätit middag och sedan velat sova igen för att vakna nästa dag och göra precis samma. Men nu har jag vilat upp mig och måste göra mig klar,pyser antagligen till en kär vän och sover där.
Nä , en passande bild (baarn <3) och sen är det slut.
FRED !

Jag överlevde första dagen. Tvekar dock inför imorgon , skogsmulle nästa ?

Jag älskar ungarna. Fick en sån lyckokänsla i hela kroppen när en söt liten flicka undrade om jag ville leka med dom på rasten. Klart att jag vill !

Jag har bölat tillräckligt och nu är det dags att göra något åt saken istället.
Tid,det kommer det ta. Men nu har jag gett mig fan på att jag ska klara det.

Fokusera på det possitiva. Possitivt,vet jag ens vad det är ?
Attans,det kommer tårar redan nu.
Men vet ni vad ? Jag tar mig igenom detta. Praon,skolan och konfirmationen.

Det svåraste blir att vakna med samma fina tankar imorgon.
Och bästa är att jag inte är ensam.

Klockan tickar och jag sitter och pratar med AnnaPanna som kommer lagom till min konfirmation,äntligen !
Vi pratar om hår ,mitt hår som jag hatar mer än något annat just nu.
Jag lät min käre bror (som jag inte tycker lika mycket om mer) klippa det.
Han vet inte vad lite är..................................
Så om någon vill trolla så att mitt hår blir 15cm längre hade inte det varit fel..

Känner att min bloggkarriär är över. Jag går igenom någon slags fas eller något (hoppas jag?!) . Kan väll kalla den att hata livet och allt vad livet innebär ungefär.
Jag ser bara svart. Ingenting är possitivt och jag blir äcklad av mig själv.
Misslyckad är vad jag är.
Jag har aldrig känt mig fulare och aldrig tidigare blivit kräkfärdig av min spegelbild.
Skoj det där.

Nä, nu ska borsta av mig lite ångest,torka lite tårar och hämta en ny toarulle.
Jag laddar inför en sömnlös natt.
YEY

PS : min säng är min bästa vän.

Jag tänker inte säga sanningen till er,när ni saknar förmåga att förstå .

Jag hade kunnat skriva en hel bok i ett blogginlägg,just nu.
Men samtidigt är jag tom på ord.

Nu är dags för mig att välja mellan att babbla på eller att hålla käften.
Så mycket som jag vill få ut,det sticker liksom i fingrarna och rycker i kroppen.

Det gör nästan lite ont men jag låter helt enkelt bli.
Ibland är det bättre att låta saker vara osagda.

Adjö

1 måndag
1 vecka
1 dag

SEN JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLAR