Jag hade kunnat skriva en hel bok i ett blogginlägg,just nu.
Men samtidigt är jag tom på ord.

Nu är dags för mig att välja mellan att babbla på eller att hålla käften.
Så mycket som jag vill få ut,det sticker liksom i fingrarna och rycker i kroppen.

Det gör nästan lite ont men jag låter helt enkelt bli.
Ibland är det bättre att låta saker vara osagda.

Adjö