Jag sitter ensam hemma denna fina kväll.
Veckan har varit grym och det är nästan så att jag vill gråta lite tårar över att min prao är slut.
Ni kan inte ana min lycka igår,och hur jag skuttade hem . Inom mig skrek det "JAG LYCKADES", för det var precis vad jag gjorde.
Den där vinnarkänslan som jag har saknat,fick jag nu smaka på. Bristen på känslan av att jag duger drog ner mig ju, så jag behövde detta.
Jag tror inte ni fattar hur glad jag blev. Inte bara att jag hade energin och viljan till att stiga upp varje dag,utan att sedan få det bekräftat på papper.Toppbetyg,possitiva ord och mitt namn högst upp.

Alla kramar och pussar(?!) från alla fina barn,hur de sa att jag inte skulle gå,att det inte ville släppa mig. Bad mig att bara stanna eeeeen vecka till , det kändes liksom i hjärtat.
Jag har varit totalt slutkörd, somnat på soffan så fort jag kom innan för dörren,sedan vaknat,ätit middag och sedan velat sova igen för att vakna nästa dag och göra precis samma. Men nu har jag vilat upp mig och måste göra mig klar,pyser antagligen till en kär vän och sover där.
Nä , en passande bild (baarn <3) och sen är det slut.
FRED !